Dränkt
Står vid utsiktskanten
där luften vidgas
där ansiktskällorna
når bortom
Panoramisk
blickar världen in
tillbaka
genom murarna
Och stilla vädras stanken ut
som kvävde lungorna
och tungorna
Det här där man skriker ut
sitt hjärtas sorg
och glädjens klanger
Och låter dovhet
och diskanterna
ljuda i samfällighet
Och svaren blir till en lavin
som forsar jord
mot dalens botten
Och träden knäcks vid rötterna
och alla spår
och fria stigar
går i glömska
och förgätenhet
Det var vi som var den fuktigheten
urvarm som en gryende stjärnas
stolta barndom
Vi är moderligheten
och verkligheten
i bjärt kontrast
mot vattnets bländverk
Och vi är evigheten
utsuddad
bortforslag
dränkt