Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ur djupa skuggors fallenhet

 

Jag är inte redo, sade du.
Och visst tar det tid att födas.

För att invänta dårskapens lov
lät jag platser falla.

Kanske återvänder jag från djupen,
blott som en skugga från mitt forna jag.

Om kärleken bär vägen ner till underjorden
säger jag ja till döden

och kliver åter in i livet.




Fri vers av Maria Zena Viklund
Läst 364 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2008-02-11 08:54



Bookmark and Share


  isabel louise
vackert poetat! och sista stycket är helt fullkomligt underbart!
2008-02-12

  Lena Renman
Åh en sådan där härligt dikt från maria igen. Fylld av innehåll trots få ord. Mycket mycket bra skrivet, applåderar i massor och ryser. Här finns allt smärta, svek, närmanden, avvisanden, gränser, hopp, mod, feghet, underjorden...

Lena
2008-02-12

  Michaela Dutius
Vacker och gåtfull hittar den texten raka vägen in i mitt hjärta
2008-02-12

    Oprofessionell
underbara ord.
2008-02-11

    ej medlem längre
Underbara ord, man läser o njuter av denna styrka, applåderar!
2008-02-11

  Prometeus
Kort, koncist och vackert. Som sig bör.
Det är vackert och lite ovanligt att säga ja till döden. Det var ett grepp som jag uppskattade.
Väl talat, din tunga smickrar oss, väna Persefone!
2008-02-11

    mashas mash
Berörande, mystisk och fin. Den gillar jag!
2008-02-11

  aftermath
molnigt
mytiskt
motsägelsefullt
magiskt
2008-02-11

  noname_realmind
Mystisk och skön...
2008-02-11
  > Nästa text
< Föregående

Maria Zena Viklund
Maria Zena Viklund