Jag mötte lyckan häromdan
och jag blev rent förskräckt
så allvarsamma ögon
och en så sliten dräkt

Man hade sagt att lyckans bild
var ljuvhet utan gräns
men hon som kom på vägen
var inte vacker ens.

Hon hade tärda anletsdrag
och bar en börda tung
men när hon talte till mig
var rösten varm och ung.

Hon talade om mänskors nöd
och tjänst hos nådens Gud
men om sitt eget öde
hon sade ej ett ljud.

Åh - nu förstår jag lyckans väg
att ge med råge full
att brinna fort och brinna ner
för kärlekens skull