Nu är du borta.
Inget kunde det stoppa.
En ensam tår på kinden.
Den dagen du vart ett med vinden.

Du försvann i dag.
Det insåg jag.
Men vill inte förstå.
Att det fick sluta så.
Det är snart två år sen du dog.
Och mitt sista minne var hur du log.
Vi gick ifrån skolan salar.
Nu är du uppe i himmelens dalar.
Ville inte inse att du dog.
Men kommer alltid minnas den dag du log.

Nu är du borta.
Inget kunde det stoppa.
En ensam tår på kinden.
Den dag du vart ett med vinden.

Jag minns telefonsamtalets långa minut.
När hon berättade att ditt liv var slut.
Trodde inte det var på riktigt.
Men kunde höra att de som sas va viktigt.
En bilolycka, hur kunde de hända ?
Fick inga svar hur jag än om allt försökte vända.
Sa hej då.
Och la på.

Nu är du borta.
Inget kunde det stoppa.
En ensam tår på kinden.
Den dagen du vart ett med vinden.

Jag bara grät och kände sorg.
Stängde in mig i mörkrets borg.
Satt i kyrkan och hörde kyrk klockorna slå.
Men jag kunde ändå inte förstå.
Din begravning kunde inte få mig att förstå.
Att ditt liv hade slutat då.
Jag kunde inte förstå att du var död.
Så tackade nej till allt stöd.

Nu är du borta.
Ingen kunde det stoppa.
En ensam tår på kinden.
Den dagen du vart ett med vinden.