Självaste midsommarnatten för ett par år sedan. På hemväg från festen går jag förbi Jakopas mot Kuno-Johanvägen. Plötsligt ropar en kornknarr från vallen - lätet raspande, otroligt ljudligt, ideligen upprepat. Krex, Krex, gång på gång. Jag har aldrig hört den här tidigare, jag blir förstummad, överväldigad, lycklig på det löjliga fågelskådarviset. Plötsligt ser jag min gode granne Tage som med daggvåta byxor plöjer fram i gräset som en förrymd stridsvagn. Han är sammanbiten och håller i sin högerhand en grov påk. "Här är nån jävla föggel som skriker", han är rätt upphetsad. "Jeg får ju för fan inte sövet, jeg ska dräpa den jäveln". Fridlyst är bara förnamnet när det gäller kornknarren men jag kan tryggt skratta åt den sömnlöse Tage. För är det någonting som en kornknarr kan, så är det att löpa undan - det är betydligt lättare att hitta nålen i höstacken än den fågeln i två hektar oslagen slåttervall. Krex, krex - låter den inte rentav lite hånfull??