Redan medlem?
Logga in
01:01
över de grundpelare som håller upp hela min existens. Hur dom håller varandra i händerna och nynnan lugnande till mig och låter mig vila på deras axlar och blunda, i ett ögonblick i en evighet av kärlek är ni en del av mig.
Fri vers
av
Sofiapoema
Läst 219 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2008-02-26 01:01
|
Nästa text
Föregående Sofiapoema
Senast publicerade
Systerskapet och evigheten Det som bara vi vet Nykärheten På ett tyst och stilla Valand Till farfar Slutspåren Omstart Längs Göteborgs gator Se alla
Mina favoriter
livet i hashtaggen #lycka Ensidig konversation... HEJ PROBLEMBARN och du kallar det stigmata, älskling Juliette, gatlyktorna har slutat andas i takt med ditt hår; en liten bit av världen har vissnat Några få sekunder som symboliserar en ren evighet och ett rent helvete sedan några få sekunder som s Känslan av hennes läppar som jag aldrig kysst Till Sofia Ström |