Jag kunde inte se dig gå in i hissen. Det gjorde för ont.
När jag såg på dig ville jag bara krama dig
förklara hur mycket jag älskar dig.

Istället stängde jag dörren. La mig i soffan och grät hejdlöst.
Det kändes som om jag inte kunde andas
som om mitt hjärta skulle sprängas i bitar.
Det kändes som om jag hade förlorat en del av min själ.

Du gav mig inget
men ändå så mycket.

Du var min puzzelbit.