Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

de kalla kusterna

 

 

ibland

 

är det med känslor

som med vinterväxter

 

tunna och kalla vägrar de slå rot

 

*

 

ändå

 

någonting har korsat

mina kuster, blinkar stora färger

 

jag har gått in i det otydbara

 

*

 

man kanske måste viska

för att hålla någon riktigt nära

 

och jag vill

jag vill bli som orden när de landar

 

men jag kan inte förmå mig

 

*

 

nästanverklighet

har vridit sig i mina lungrum

 

de rum jag hela tiden tömmer

 

*

 

med vakna ögon

letar jag förbi det redan kända

 

här är vi ansiktslösa

här kan jag stanna

 

*

 

denna kusten har ett namn

 

människorna, glasen, balkonghavet

den blåögda kometen

 

(alla kuster har ett namn)

 

*

 

jag pressar in en hand i det förtöjda

 

bildar en skopa, får in några fingrar

känner det karga lastutrymmet, vintern, alla båtarna

fingrar på känslan

 

men den rör sig inte en tum

 

*

 

tiden häver sig

rinner hastigt ur sin egen puls

 

skrapar längs stranden

kammar havet, ryckigt

 

det lugnar mig att se hur vattnet slungas över land

 

*

 

men det finns

någonting mer därute, blinkar stora färger

 

någonting vansinnigt hemligt som jag inte kan tyda

 

 




Fri vers av Carlita
Läst 642 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2008-03-02 17:44



Bookmark and Share


    Bodil Sandberg VIP
Så ofta man får njuta både titel och text..precis så gör jag här..det är en suveränt spännande och vacker dikt!!!!!applåder!!!
2008-03-17

  Antropofagen
ja, kanske måste man viska för att hålla riktigt nära.
Stiligt snidat om tantalus färger.
2008-03-12

  Thommy
Riktigt vacker text, gillade ditt sätt att leka med orden.
2008-03-04

  J P
\"jag har gått in i det otydbara\"
(fantastisk rad, som jag kan ta åt mig för mycket)

men ändå en hoppfull avslutning
\"men det finns

någonting mer därute, blinkar stora färger

någonting vansinnigt hemligt som jag inte kan tyda\"

Det är väl så vi lever livet..

bra skrivet
/J
2008-03-04

  J A Nicander
ord som både vittnar om det innerstas bekännelse och styrkan i att möta sig själv i dessa reflektioner. Vackert vemodigt till sin form och samtidigt längtande och sökande. Hoppfullt och kärleksfullt, även för poet-jagets försiktiga och undrande andetag på vägen i sitt utforskande. Att söka sig till de kuster av erfarenheter vi har minst av, kan både skrämma och fascinera.

Härligt varm text trots de kalla vågornas överslag emellanåt.
2008-03-02

  Larz Gustafsson VIP
Jag är övertygad om att du kan värma upp den kallaste kusten.
2008-03-02
  > Nästa text
< Föregående

Carlita
Carlita