Fyller rummet med livsluft nytvättade lakan de där vita med blå rosor på som är mycket mjukare i strukturen och lägger sig lent om huden fluffade kuddar dekorativt laddade med kärleks ömhet som väntar ödmjukt på dig att sjunka in i ett löfte omfamnat av sinnlighet och tvåsamhetens brinnande låga bilden av en nybäddad säng syns omtumlande skön

Patetiskt det är bara min ensamhet som ska sova där