Jag hör mina egna andetag
hur patetiskt det låter
när jag kippar efter andan

Jag frustar
tar djupa andetag
Ingenting hjälper

Jag trodde att det var över nu
inte att jag skulle bli lycklig
men bara så där
lagom utråkad
som alla andra verkar vara

Trodde att jag äntligen
hade lärt mig min läxa
livet blir inte mer spännande
än så här

femtio år till
av förväntan

kanske förstår jag snart
att utan
all den dramatik
som tidigare
har varit helt oönskad
och helt skapad av mig själv
så blir det inte roligare
än så här