jag är rädd
kära
älskade
frånvarande vän

att jag tvingat mig själv att leva

förutan..

för att du inte ville ge mig
för att ditt hjärta inte helt och fullt släppte in mig

för att jag trodde att det var du

jag är rädd
kära
älskade
osynliga du

att jag vägrat
inte vågat

att söka vidare

efter det jag trodde du skulle ge

det jag
lycklig
hel
lade mig ner och sög i mig


det jag tog emot

tog emot
och togs ifrån

jag är så rädd
så rädd
så halv

jag kanske alltid
föralltid
lever förutan

förutan

och oändligt tom..