jag skräms av världen utanför mitt fönster
hur mänskor pressar på mot fjärran mål
hur livet pågår enligt givet mönster
jag skräms av vilka törnar mänskor tål

här inne är det tryggt men lite tråkigt
jag kokar kaffe läser i ett blad
nyheter sänt i teve är för bråkigt
jag tror att jag ska tappa upp ett bad

men när jag åter ut på torget vågar
bland människor som vimlar och står på
då blir jag plötsligt glad och dristigt tågar
mot målet dit som jag förväntas gå

och hjulen snurrar uti produktionen
och konjunkturen är så positiv
mot karriären framgångspositionen
jag dristar åter sträva i mitt liv

men när jag står på tröskeln invid målet
så drabbas jag igen av tveksamhet
och bävar inför tal om svenska stålet
får män'skor plats trots krav på lönsamhet?

Jag flyktar åter in i trygga köket
där kaffebryggarn puttrar i sin vrå
och ångrar att jag vågade försöket
att bidraga till stacken med mitt strå