den platsen var nära och i ditt fjärran

och den var nog även överallt

med tiden vilandes på dina axlar

så tyngda i sin ärvda längtan

stundom

som en våldsam rädsla för att omslutas av något

jag vet inte om du omslöts av någonting alls

det är det imaginära i varje avgrund

och hur vi nog aldrig blir mer närvarande 

än vid återvändon från de platser som vi aldrig fann

jag såg det i din osaknad

och jag såg det i din rygg: den bar på sina egna sorger

med märken från varenda rastplats där du ännu aldrig

hade varit

älskade, du var så ensam