Jag ligger och tittar
på han där under täcket
och funderar surt,
kring denna djävla fräckhet.

Min dag är lika lång som hans,
min kropp är lika trött
Men jag, jag ligger vaken än
och han sover fan så sött.

Äntligen på väg att somna,
mot vilan kroppen börjar domna
Jag känner mig så varm och go..
plötsligt är jag vaken, jag får fan ingen ro...

Nej, nu har jag hyschat, klappat,
jag har petat lite smått
Men någon riktig smäll,
det har han inte fått.

Trots att jag älskar mannen min,
mest hela tiden.
så har jag fått nog
och sista timman är nu liden.

Nu måttar jag och tänker sparka
och hoppas att den djäveln äntligen ska sluta snarka

Imorgon, mina vänner, ska jag lova
inte en chans att han får sova.
Nej, upp och laga frukost och roa barn
och jag, jag ska sova utav bara fan

maihe