Mörkret lägger sig
som sammet mjukt runt om
vaggar mig nära lugnt bortom
ljusets vassa skärande egg

stillar oron från skränande dag
sjunger tystnaden en sista gång
släpper smärtan sitt hånfulla grepp

ingen håller mig kvar
bördan okas av
inget kräver svar

tyngdlös nyförlöst
lämnar jag livet
natten bär mig
varligt hädan