jag skulle gå
medans en orm slingrar sig mellan tarmarna
och fjärilar dansar sin osedda dans
uppe i halsgropen




jag funderade på dig
och på världens verklighet
huruvida sanningen redan har hänt
eller väntar på att få komma



är samtiden är stilla?



framtiden finns inte,
förän sekunden den inträffar

och det förflutna är trots allt inte hugget i sten
utan föränderligt utefter ditt tycke och smak.




nuet skrämmer mig
för när varje sekund räknas
vågar man aldrig förändra

(och ute i världen
är ändå ingenting
när man andas utan lungor)



så livrädd för nästa steg
gick jag vidare
och tänkte på dig