nattflimmer
mörka armar kring sprucken hals
och tankarna tänker sig själva

jag är rädd för medvetande
och vad som händer i verkligheten
autopiloten får ta stötarna

jag är rädd för dig
för din ledsamhet
och för dina tårar som klänger
i mitt trassel av nervtrådar

jag minns när jag var liten
då framtiden var ljusblå
och jag kunde vänta på dig hur länge jag ville

jag är inte rädd för mörkret
bara för mig
och lukten av ditt hjärteblod
som har flutit för ofta