jag ser dej gå
du blir mindre och mindre
liten som en docka
du ser ut att rymmas min hand
men jag har fått lära mej att du är mycket större
så stor att du inte har någontid kvar till mej
finns så många större
viktigare
än mej

står kvar här och fumlar i dåtid
plockar upp så många många minnen jag kan hitta
dom är små ömtåliga pärlor som spritts ut på den kalla vägen
där du nyss stog
samlar och lägger i en lila sidenpåste
försiktigt försiktigt
så dom inte går sönder
en och en

allt jag har kvar av dej rymms i en lila sidenpåse