Långt borta från civilisationen bor en kvinna vid namn Enediel.
I sitt hem fostrar hon 6 väldigt gamla och kloka själar, endast deras nuvarande människokroppar får dem att se ut som barn.
Varje andetag denna kvinna tar, tas av omtanke och kärlek för de själar som hon älskar. Att älska är hennes passion och glädje i livet och de hon älskar får ofta höra det och har skydd av hennes vingar.

Enediel är oftast väldigt glad och har en positiv synvinkel som hon föredrar att använda innan släggan. Att hata är något som undviker att göra så gott det går, hat gnuggar hon bort med lite kärlek så *voila* är hon ren igen!

Ofta kan man se små tårar i hennes ögon men det är glädjetårar i de flesta fallen. Hon blir väldigt lätt rörd och sjunger du en sång för henne så kan du vara helt säker på att hon gråter. Sluta då inte sjunga utan se hennes tårar som betalning för din vackra sång.

Kaffe...Enediel älskar kaffe. Kakor också för den delen men kaffe är det som värmer henne alla timmar på dygnet. En period drack hon skånerost och fann stort nöje i det men sen en timme tillbaka dricker hon nu Zoegas Intenzo i hopp om att få ett intensivare leverne ett tag.

Öl dricker hon också vid sina myskvällar i skogen, på soffan eller på krogen. För att njuta fullt ut slinker det helst ner en Norrlands Guld och hon kan då vara sig själv och gå runt med sin morgonrock och tofflor i lugn och ro.

Att njuta av allt är ett motto som denna Enediel har som mål i livet. För om du frågar henne så kan hon hitta på något roligt av det mesta elände du kan tänka dig. Bilen går sönder mitt i snöstormen i den stora skogen, mobilen har ingen täckning och det är en mil till närmaste hus. Ja bli inte förvånad om hon då skrattar och säger att livet är underbart!

Om du frågar henne vad hon tycker så var beredd på att tåla sanningen. Att ljuga är nästan omöjligt för henne att ens försöka sig på. Många saker behärskar hon till fullo men just lögner har hon haft svårt för att lära sig. Det händer att hon frågar om hon får ljuga när hon inte vill säga sanningen och då är ju lögnen redan framme i ljuset.

Enediel har en stor last här i livet som hon både älskar och missbrukar. Skriva...hon verkar inte förstå när det är dags att sluta skriva för orden ger henne en sån glädje och hjärnan skuttar igång på endorfiner när hon skriver. Det händer att hon skriver hela nätterna...hon struntar i att sova för att orden bara vill skrivas hela tiden. Nästan maniskt sitter hon vid sin dator och knapprar på tangenterna, skapar poesi eller dravel av olika slag.

En sak är i alla fall säker...varje ord hon skriver kommer från hennes innersta och med ett leende och glimten i ögat skapar hon ord av bokstäver och sätter ihop dem till meningar...lägger alla meningar i en rad och lämnar dem sen åt sitt öde...på en site i cyberspace hamnar de flesta raderna och där ligger de än...så vitt jag vet i alla fall...