Det känns så konstigt, sa hon när vi möttes,
att träffas efter så här många år av ensamhet
Du driver ett företag och din man är professor,
du har vuxna barn, bilar, hus och vacker konst
Kan man kalla det för ett ensamt liv? sa jag
Hade det blivit anorlunda för mig och dig?
sa hon och bet i croissanten på Rue Cuvier,
det var därför jag ville träffas så här i Paris
Vi gick i solskenet i Jardin des Plantes,
betraktade konsten på Musée d’Orsay
och tog sen taxi till hotellet vid Rivoli
där vi återskapade vad tiden fördunklat
Courbet måste nog kompletteras, sa du,
för en modern kvinna med lust på livet
är också det här L’Origine du monde
I Paris nästa år? sa hon när vi stod på CDG
Vi stod i varsin kö och talade i telefon,
detta om någon skulle känna igen oss
I Paris nästa år, sa jag och nickade åt dig
där du stod med passet och biljetten