Under första världskriget för snart hundra år sedan var försörjningssituationen för städernas fattiga desperat. I Stockholm bröt det ut hungerkravaller som slogs ner av polis i pickelhuvor och statsministern Hammarsköld fick öknamnet Hungersköld.
Men inte bara proleteriatet led nöd, kristidens förödande verkningar nådde ända in i den förmögna högborgerlighetens enkla små palats - tag detta med punschen till exempel. Vid denna tid blandade man helst sin punsch själv efter något gammalt familjerecept. I sådana hushållssysslor kunde även husets herre ta del med liv och lust. En omistlig huvudingrediens i punsch är arrack - en spritsort från vad som då kallades Bortre Indien, särskilt Indonesien. Denna skulle vara sjörullad - alltså transporterad på fartyg i ostindienfart. Fartygets rullningar under färden ansågs förfina och förädla arrackaromen.
I den onda tid som rådde var all sådan fartygstrafik förhindrad av krigshandlingar och inför julen 1917 fanns ingen sjörullad arrack att få för pengar - ett förtvivlat läge!!
Men nöden är uppfinningarnas moder - i det förmögna professorshemmet i staden Lund bands en kagge orullad arrack fast under buken på den åttaårige sonens gunghäst och varje dag efter skolan fick han under hela november och halva december flitigt gunga på sin häst och därigenom dra sitt strå till stacken i kampen mot kristidens nöd. Någon vecka före jul monterades kaggen av gunghästen och den snillrike professorn kunde bereda julpunschen av i stort sett klanderfria hemgungade råvaror.
Lovad vare gud!