Helt flyktigt förs du fram av sländans vingar

en vindfläkt drar förbi på en sekund

den stannar upp och värmer oss en stund

då tidens stämma finstämt sakta klingar

ty aldrig har vår dag förts fram just så

på silverbricka möts var dofts minut

låt önska att det aldrig når sitt slut

vi trotsar varje steg mot allts ridå

Så vänds i kvällning slutligt denna dag

då löften har vävts in i tid som var

i dans tar klockan tidvis jämna språng

Vid kvällens dagbrott väcks av vingars slag

den stund som vaggar småtimmars kokong

låt sällsamt deras minnen dröja kvar

©  Birgitta Wäppling, 27 mars 2008