Hon letade efter livet
i dammiga böcker
och skrattade immiga skratt
i bristen på annat, när
hon varje dag
drog fingertopparna längs fönsterbläcket
bara för att känna efter
om verkligheten fanns kvar

Hon hade stängt in sig i minnen
och känslor
som numera bara visade sig i fotoalbumen
När hon lät fingrarna nudda vid
de nötta kanterna
trillade undantränga sorger ner
som hagel i juli

Det där ordet som brände i hennes huvud
gjorde henne allt dystrare när
hon förstod att hon och det
var ett

Hon släppte taget om dagarna
och sjönk genom hav
av täcken och madrasser
Målade välden
med grånande tystnad
och såg inte längre leenden

När tårarna allt oftare
ville fastna i hennes ögonfransar
lät hon tillverka en mask
av finaste papir marché och fastklistrad lycka
allt för att slippa visa
det hon kände

-ensamhet