Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ur markens osedda

 

Jag grävde en grop
och blev liggande

det växer mossa över min hud
talar mjukt och skönt

förlossad bland kottar och grenar
här är jag, här är jag

ser du mig?

innanför märgen
skriker ljudet

av det osedda.

För markens skull
gräver jag ner mina rötter,

jag är sjuk av törst,
nu är jag fröet
innesluten i din mull.

Hugg ner hela skogen
här vill jag dö,
min rot är nu fäst
mitt kött och blod förfruset.




Fri vers av Maria Zena Viklund
Läst 340 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2008-03-27 09:50



Bookmark and Share


  isabel louise
starkt skrivet!
2008-04-02

  devilsangel
Starka rader och vackert!!
2008-03-30

  Henrik Svensson
oj... :-)

tummarna opp!
2008-03-29

  Erik L
Speciellt skrivet och du lyckas väl med bildspråket. Skickligt!
2008-03-29

    JJ VIP
Det verkar farligt att rota sig... fin dikt! Mvh. JJ.
2008-03-28

  issac.a.m
Härlig poesi..Helt underbart
bokmärker och applåderar!
2008-03-27

    ej medlem längre
Underbara ord, som kommer från en duktig poet, man sveps med av denna styrka, tack!
2008-03-27

  aol
så skulle jag också vilja göra så härlig poesi
2008-03-27

  lodjuret/seglare VIP
skönt att du inte bäddar för din kärleks lust o längtan i Amazonas regnskogar... där skulle du helt klart bli skövlad inpå bara skinnet och rötterna ryckas upp med ståtliga men dammiga maskiner som körs av nyutbildade indianer som till i förra veckan levde stenåldersliv
2008-03-27
  > Nästa text
< Föregående

Maria Zena Viklund
Maria Zena Viklund