Jag såg aldrig det sylvassa i det

som förförde så glittrigt

Barfota utan bekymmer

styrdes mina steg

till havsbottens paradis

Långt ut så långt jag kunde gå

så dansade mina fötter

smekte mina fötter platsen

När smärtan trängde in

så färgades allt rött

Blod som tog sin egen väg

Mina ögon sprängdes röda

mina lungor blodfylldes

Ben som inte längre bar

skönk in i vaccum

mellan liv och död

Rosentagg i hjärtat kan göra ont

vassa ting som skadar fötter

gör att själen fylls med blod

rött blod som blir svart

Jag vet att tiden på något sätt läker

och sköljer bort det svarta

Det jag trodde var paradis

är nu en mörk gravplats

som jag ej besöker