Vill inte lägga behövandets tunga hand
på din axel

eller med ett krampaktigt grepp av beroende
hålla din varma hand

smyga en tung arm av ansvar
runt din sköna hals

vill inte prata med dig
om du förväntar dig att jag ska säga
det du vill höra

Mitt bland skratten på en väg i Père-Lachaise
hörde jag ord från ingenstans

de viskade tyst till mig att följa den stig
~ som får mitt hjärta att sjunga

låter gärna en arm av följsam frihet
ligga hårt om min midja

lyssnar så gärna på dig
när du inte säger mer än
du vill säga till mig

blunda och smek sakta mitt förflutna
så håller jag blicken öppen mot
din spännande framtid

vill kyssa ditt leende med nyfiken lust på livet
när din hand fylld med glädje håller min
i lekfullt strövtåg på vilt främmande stig

för när vi flätar våra fingrar tillsammans
på omtankens soltvinnade ö

föds kärleken..

                              det bor en ensamhet i styrka

när jag inte vill behöva dig

bara frivilligt ge dig
allt..