Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
För länge sedan förlåten av mig...min far..


Den ensamme sjörövaren

en komplicerad man
karg och hård
med hällristningar
i den väderbitna huden
en sjöman på de sju haven

övergav fastlandet
som bitter fjortonåring
bort från den elaka styvmodern
ingen kunde ta
din älskade moders plats

du tvingades gömma
sorgen all smärta
hon förtvinade i cancer
långsamt framför
dina barnaögon

aldrig fällde du en tår
du frös fast
stelnade och brast
på seglatsen
över ditt älskade hav


Fri vers av Carola Zettergren
Läst 647 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2008-04-02 14:44



Bookmark and Share

  noname_realmind
Så grymt kan någon stelna... när livet har varit hårt.

Förlåta gör man inte för den andres skull - utan för sin egen. För att kunna få ur sig giftet som \"det oförsonade\" sprider i en själv. Och sen kunna gå vidare i livet med högt huvud.

Någon sa: \"Att inte förlåta är som att ta gift - och tro att den andre ska dö av det.\"

Bra jobbat!!
2008-04-02

  aol
underbara starka rader som går till mitt hjärta
2008-04-02

  korpfjäder
Kärleken som finner vägar att förlåta... och de där nycklarna från din förra text blir till nycklar som låser upp dörrarna till livet. Underbar text!
2008-04-02

    Maria Malm
Berörande och fint skrivet..att ha i tanken att andra en fruktansvärd \"ryggsäck\" kan ha med hur mycket tråkigheter och sorger som helst, gör det kanske lättare att förlåta dem..
2008-04-02

    Melona
stark text och riktigt schyssta formuleringar, du kan allt!
2008-04-02

  Betlehemsstjärnan VIP
Jag blir så otroligt berörd...Underbart vackert skrivet/B
2008-04-02
  > Nästa text
< Föregående

Carola Zettergren
Carola Zettergren