Ensam sitter jag på den plats
där vi en kylig kväll omfamnade varandra
då du tinade mig utifrån och in


Jag minns musiken i bakgrunden
som tycktes pulsera
i takt med mina hjärtslag

Jag minns hur skamlöst det kändes
när vi höll om varandra så länge
trots allt folk som befann sig omkring oss

Jag minns dina ord efteråt
om hur mycket den stunden betydde för dig
och hur orden kändes i mig


Nu när du släppt taget
finns bara minnena kvar
som fryser mig inifrån och ut