Till bristningsgräns

uppfylld av dig

väntar jag otåligt

din ankomst.

Drömmer ditt ansikte.

Känner dig inom mig

och känner hur allt

det oväsentligt onda

suddas ut och blir till

obetydliga paranteser

som sakta avtar; bleknar

i en rymd av verklig kärlek,

det väsentligt goda.

Meningsfullt liv.