Han hängde över spegeln och målade ansiktet då jag kom tillbaka till bussen. Han hade nakna armar och en kjol som smet åt över den beniga rumpan. En kjol av något plastigt och lila som passade honom illa. De långa benen stod brett isär och var klädda i nät.
”Fan vad du är ful.”
”Håll käften!”
Han kastade en tung maskarablick över axeln och fortsatte sedan att rödmåla de tunna läpparna.
”Du ser ut som ett fnask.”
”Du är ett.”
”Ett jävla transfnask.”
”She-male?”
”Nej, Ingen går på det. Du kommer att få stryk.”
”Jag får aldrig stryk.”
Han fnös beskt åt min oro. Rougen fick honom att redan se blåslagen ut. Jag grep en av hans skor och kastade den på honom. Denna gång var blicken jag fick mörkare och han svarade lägre och bestämt.
”Sluta.”
Han tog skon och satte den på sig. Knäppte den med sina knotiga, långa fingrar. Jag fick kväljningar av att se det.
”Du är sjuk.”
”För fyratusen spänn, Hamlet.”
”Du kommer att bli ihjälslagen.”
”Håll käften!”
Han ryckte åt sig den andra skon och knäppte den ivrigt och darrhänt. Jag ville lugna honom, la händerna på hans axlar, rätade på honom och kysste hans ansikte. Jag hann bara känna hur han smakade pudrigt damm innan han slog undan mig.
”Kommer du hem i natt?”
”Vad är det för jävla fråga?”
Han drog upp skjutdörren och stapplade ut på sina vingliga klackar. Rättade till brösten och drog upp jackan så den knappt dolde axlarna. Sedan drog han sig ner för den frostknastrande backen. En sorglig gestalt i de där billiga kläderna, ackompanjerat med hans hålögdhet och magra knän. Själv stod jag kvar utanför bussen och ropade.
”Du har för lång hals. Man ser struphuvudet för mycket. Du har för tydliga käkar, Sash! Du har för tunna ben! Sash! Du kommer få stryk!”
”Dra åt helvete!”
”Man ser din kuk! Sash!!”
Ett långfinger gavs till svar åt min hårdhänta, skälvande oro.