Bortom solen ligger himlens svärta
och Orions brinnande hån
Mörkret förstärker sårads smärta
och den lysande fullmånen i ögonvrån
Vinden talar till ensam gestalt
och träden hånar henne till halt

Svartlysta blad lyssnar darrande
på mörkrädslans knäpptysta andetag
Dold i mörkret bland grenars knarrande
vaknar odjuret till månens dag
Borttappat byte på en björnbärsstig
måste fly från ulvens nattliga krig

Lammet nu i skräckfylld rusning
jagad av gråtass under stjärneldsdans
Hon suckar undan tårarnas krusning
men räddas till slut av gryningsglans
Solbelyst nu skrivande de dagboksblad
som beskriver hennes värsta skräckpromenad