ur mina skulderblad föddes ett par vingar
med sina gräddvita fjädrar växte de sig ståtliga
det dröjde länge innan jag slog ut dem för att flyga
ty jag var rädd för att de ännu var för små för att bära mig

men jag väntade för länge och de blev istället för stora och tunga
nu är de som bly på min rygg och släpar i marken