...och något dog

du är november

och en ylande saknad i mörkret


men det är inte det som

behöver skrivas

utan om glaskupor

och utsugna foster

i motsols rotation


där någonstans

i vindlingarna av mig själv

går jag sönder, rämnar

blöder poesi



du är vacker, inget mer

Fri vers av katt.inc
Läst 852 gånger och applåderad av 23 personer
Publicerad 2008-04-24 20:26

Skriv ut
Spara som PDF

-Ulla Tilemo- Djupt berörande text. Blod blir synonymt med poesi....sårbarhet men också livet. Oerhört välskrivet!!! Bokmärker 2008-07-06

Tea Alex :) 2008-06-01

Maria Zena Viklund jag är stum, helt fantastisk skrivet och den starka känsla du förmedlar ditt ordspråk är fantastiskt! \"där någonstans i vindlingarna av mig själv går jag sönder, rämnar blöder poesi\" applåd o bokmärke! 2008-05-12

aftermath ruggig väckarklocka manar till ställningstagande om så inte för raden \"och utsugna foster\" men när du blöder poesi så blir det bra poesi, min tes här slutraden dräper! 2008-05-06

Per Teofilusson riktigt bra om svart natt. Det är något visst med foster i poesi. \"blöder poesi\": tänker på framsipprade rännilar blod från ögonvitor som man klämmer lite lätt på med tummen. Min äckelaccosiation är sprunget ur diktjagets rämnade. 2008-05-04

KristinaE \"blöder poesi\" tycker om dessa ord i denna skira prosa - för just så kan det kännas ibland - blöder poesi - kanske just i glaskupor där jaget är sårbart genomskinligt! 2008-05-02

Anna Frölander som att hålla någon ifrån sig, med all kraft, så att den inte kommer för nära, trasslar in sig i ens vindlingar där man samlat på allt, på de ord som försöker förklara tillståndet, det svårläkta, det som bildar bubblor på huden. Jag tycker att det här var rasande bra, smärtsamt och starkt skrivet Karin, det finns ett flyt här som gör texten lätt trots det tunga sorgsna vemodet, poesi säger jag och sätter utropstecken som tack!! 2008-04-29

Lena Renman Beörard av dessa ord, novemberbarn som jag. Berörd av innehållet, igenkänningsfaktorn är hög. Läser kärlek, rädsla, saknad, längtan och konsten att se det vackra rakt igenom allt. Applåder i massor. lena 2008-04-26

Carola Zettergren Fenomenalt!!! 2008-04-25

Larz Gustafsson du är november och en ylande saknad i mörkret Kanon! Skrikande vackert, Katinca. 2008-04-25

Ulf Lagerholm i första sektionen beskrivs ett du som är som november, kanske den mörkaste, mest \"ogästvänliga\" månaden på året, duet föreställer jag mig som en mor som med blottad strupe ropar på hjälp, nästan vädjande, åt det \"förlåtande\" hållet, men vilken hjälp står att finna, när objektet, klagovisans motagare, sas motsträvigt tvingats ut i livet, i ett vakum, en motsolsrotation detta är mycket starka rader, som jag inte har några svårigheter att identifiera mig med något dog i det ögonblick det föddes 2008-04-25

Melona shit jag vill citera hela detta stycke, men struntar i det så, så bra inledningsstycket \"du är november och en ylande saknad i mörkret\" och sen avslutningsraden, le grande finale \"du är vacker, inget mer\" är bland det bästa jag läst hallelujah för smärta, livet, vemodet och kärleken! tack för din poesi! 2008-04-24

Christer Eriksson Den här tiden är för dom som flyger bort som säger livet är, och sen tystnar. Livet är också för de som tillåter sig att känna efter också i den del av kroppen som inte är hållbarast. Det finns en del av november i alla årstider. Ett mörker, ett skratt, ett ensamt nervöst skratt. Det är inget ständigt tivoli att leva även om en karusell med galna hästar snurrar fort och hela tiden. Ibland undrar jag hur man skulle utvecklas om man var blind och döv, vilken människa skulle man vara. Vilken poesi skulle födas. Intrycken skulle komma helt fysiskt injicerade ur någons hand. Beröring. Hur många lyckliga finns det och hur många olyckliga. Det tunna bindesträcket, de fåordiga männens hjälplåda av pratflickor, vem väljer det ord, det nästa ord jag ska skriva. Något psyko någonstans målar dalahästar svarta bara för att verklighetsförklara sin egen verklighet. Vem fan vill vara kurbits målad, kanske har han rätt. Krusiduller är livets irrvägar och det finns ingen rakhet. Det är i tredje person som skitpratet berör. Sånt man säger, sånt är livet. Jag tyckte om din dikt och jag skrev rakt ur mig mina intryck, sedan spårade jag ur för sen när jag läste om dikten och sedan vad jag skrev så gick det isär men va fan, du vet, man är aldrig exakt. Bra-Karin. 2008-04-24

Kristina Wallbing Saknad och sorg oerhört starkt beskrivet. Och början och slutet hålls ihop så bra! 2008-04-24