Invid de kärleksfyllda luftslotts marker

du sökte lyfta pigan till den höjd

där varje väntan var till hälften dröjd,

till hälften redan startad i dess parker

där ljusblå dunsters hägring tycktes klar

blev grå förtvivlans åker slutligt plöjd

nu söker blicken, dessförinnan nöjd,

och letar skrämt och flackande sitt svar

Blott livets knektar frågorna bedrar

och lämnar sällan luftens spegling åter

om denna ändå skulle trollas verklig

står flickan kvar med outtömt försvar

i stund som skulle kallas sällsamt märklig

hon rätar ryggen, villan överlåter

©  Birgitta Wäppling, 30 april 2008