Jag faller
på knä nu
inför verkligheten
för jag klarar inte mer

när vägen mot det okända
mynnar ut i något
jag redan känner till
och sedan så länge
har vetat om

Vad är det egentligen
vi siktar mot
när kvällen tränger på
och allt känns igen
bland minnena som svävar förbi utanför
mellan allt nytt man sett förut