Sträcker mina blödande händer mot himlen
inväntar gudarnas förkrossande hammarslag
med vanvettet gult lysande ur kalla nattögon
själens raseri ångande av inre demoners hetta

Brusten vilar min tro på ditt förkolnade kors
döende på mäktiga vingars evigt tystnade slag
uråldriga makter vars drömmar slutligt falnar
har sjungit den sorgsna versen om återfödelse

Blint famlar jag ändå mot löftet om glömska
när morgonljuset bränt bort mina mörka syner
revbenen avtecknar sig skarpt mot förlåtelsen
när du blåser liv i den okuvliga vind som är jag