Vill du ha mig nära, bredvid dig när morgonljuset har hunnit trängta in genom glaset i fönsterrutan?

Vill du att jag ska finnas kvar efter det?

Vara där utan att vara påspacklad eller påpackad,
utan bara vara enkel och simpel, så som jag är.

Vill du verkligen se vem jag är?
Förutom min varuförpackning och min påklistrade identitet?

Vill du inte bara göra det enkelt?

Att bara se mig som något i din "lista" som nu blivit överstökat.
Eller som en av dina troféer från någon av dina nätters troféjakter.


Va gulligt av dig att smickra och förföra mig, bara för att få lite till.
Visst kan jag bjuda till

men det är just det jag inte vill.


Kalla mig hård och känslolös, nu när du fått smaka på din egna medicin.
Nu när jag är hård och kan bete mig som ett svin.
Om det nu är det du ber om, när du vill riva lite till.

Nej, är ett nej.
Fatta, stick och försvinn.

Du blev min skatt efter nattens troféjakt.
Fast jag inte berättat det för dig än.

Därför hör jag inte av mig
när du sagt att det är precis det du vill.