med ett leende liksom som sammet
och skratt som fyller ett helt rum

och givetvis är vi båda
någonannans

men det är enkelt ibland
om vi stannar vid facination
du förstår han har resonemang likt ingen annan
och en dragningskraft likt
en älskare vid hovet artonhundratjugotre
han har Paris i sina visioner
och kanske mitt hjärta i sin hand

och om någon sade han hade vingar skulle jag inte bli förvånad

han blir aldrig min ändå