Fågelnäbb och sådant

det finns ett stråk av dig

i den svarta jorden

som lämnar sorgkanter

under mina naglar



bakom bröstbenet

härjar det skri jag gömt,

det jag hörde

men vägrar att minnas



där hackar fiskmåsnäbben

oupphörligt

krängande med sitt söliga huvud



hur rådjursögat skulle passa

i min kupade hand

får vara osagt

men jag känner kylan av saknad

när jorden faller mellan mina fingrar

Fri vers av katt.inc
Läst 2060 gånger och applåderad av 66 personer
Utvald text
Publicerad 2008-05-12 10:06

Skriv ut
Spara som PDF

Melona Jag tänker ibland, på den här dikten, när jag planterar om mina växter, eller när jag odlar plantor och gräver i marken. Det finns något så otroligt naket och enkelt som gör den så briljant. Jag önskar vi alla fick läsa ny poesi från dig. Jag saknar både den och dig! 2015-10-11

aol Under ytan är allt liv döende och blir till slut jord, en färgad sorgkant under nageln, 2015-02-06

MeAmmie Helt perfekt, med äkta ren känsla <3 Den for in i märg och ben! kram/Ammie 2008-12-13

ej medlem längre Underbar poesi - underbar, jag bara tackar & tar emot... 2008-11-01

Casbah* hittade denna..tycker om. välskrivet och innerligt språk 2008-08-29

the-Essence-of-Me Känns som att varje ord har fått genomgå en audition, ett eldprov för att förtjäna sin plats i dikten. De är så välplacerade, inget överflöd, bara raka rena känslor. Det går defenitivt hem hos mig! 2008-08-25

Mikael Lövkvist Oerhört stark poesi. Alla orden känns på helt rätt plats. 2008-08-01

Nina Ahlzén sparar, (igen...) 2008-07-29

Trast Katt som verkar respektera oss fåglar - glädjande. 2008-07-28

ej medlem längre jättebra skrivet! 2008-06-17

CamillaN Smärtsamt vackert...! 2008-06-14

-Ulla Tilemo- Här gör det ont! Texten innehåller mängder av budskap som jag känner mig vimmelkantig av och inte har ord på..... bokmärker! 2008-06-07

Göran P Rödholm De konkreta, plötsliga, bilderna bär denna dikt. Slutet är härligt. 2008-06-04

Micael Axelsson Ibland är det oförklarligt svårt, att finna orden, de orden som förklarar vad det är man kännande tänker. Men just nu, här i denna stund är en sådan. Jag vet att jag har läst denna förr, och är glad att jag hittade den igen. Du bäddar in det tunga, sorgliga, och presenterar det genom ljuvlig symbolik. Fastnar så för: \"bakom bröstbenet härjar det skri jag gömt, det jag hörde men vägrar att minnas där hackar fiskmåsnäbben oupphörligt krängande med sitt söliga huvud \" det lägger sig som ett så oerhört vanmäktigt, förträngt skri av inre smärta och saknad att jag blir matt, nästintill stum. 2008-06-03

Lena Renman Hej rätt dikt på rätt plats av rätt kvinna! Grattis Lena 2008-06-01

wayward - taiga jag gillar ögat i handen och känner igen mig i ropet bakom bröstbenet. titeln är fin. och jorden. Ett gott val, för nu hittade jag fram till dina texter! 2008-06-01

Paraply åh vad glad jag blir över att en redaktionensvaltext för en gångs skull var riktigt fenomenal som ju de väl ska vara 2008-05-31

J A Nicander Texten bjuder läsaren till en dans bland såväl sorg och smärta på ett vackert sätt. Ordvalen är lekfulla och kreativa, vilket ger helheten en stor impakt på mig som läsare. 2008-05-31

Anna Frölander va fint att se den här texten utsmyckad med en stjärna! första stycket är så där direkt, markerar textens natur: sorg, saknad, minnen. jag viker ett hundöra igen. ;) 2008-05-31

aftermath fiskmåsnäbb i avskalad ångestform, ituplockad fascinerande rader och stycket ; \" bakom bröstbenet härjar det skri jag gömt, det jag hörde men vägrar att minnas \" vittnar om insikt/\"färdigheten\" första stycket är hur fint som helst f.ö. 2008-05-21

Prometeus Jag uppskattar känslan i detta alster. Jag vill även tillägga att passagen \"hur rådjursögat skulle passa i min kupade hand\" är så otroligt bra att jag skulle vilja göra det till en egen dikt. 2008-05-18

Lena Renman Hej min kära skrivarvän grattis grattis grattis till \"bland mest bokmärkta\" denna vecka med detta utmärkta stycke peosi. lena 2008-05-17

Bodil Sandberg En av de bästa dikter jag har läst..absolut 2008-05-16

Nina V A åh det här är sorgband och silverväv flätade samman till ett kläde omkring levnadsbår med skiftningar så djupa att de skaver ny terräng och jag förundras över hur tonen lägger sig värmande, kanske är det i min stund - så jävla begravningsnyfödd, men likväl, nyanser så glittrande skira i sitt mörka. Du skriver ett ongoing vibrato och det är en dikt att återkomma till flertalet gånger, oh ja! Jag är väldigt förtjust i första stycket och jag famlar, river, stryker med naglar, \"stråk av dig\", kanske just för att det griper tag om strupen och nog följer du upp med övriga stycken, väl hållet och med passager som landar nyberörande fräscha Någonstans härjar smärtan fritt men begraven i ett medvetet närvarande, som om vi kan undkomma näbben. gillar bilden \"med sitt söliga huvud\" Jag kan inte sammanfatta - ej heller forma hur det här är sorg som är vackert andningshål Poesi är för mig något utöver - alldeles just så här, varmt tack! 2008-05-15

Kristina Wallbing Oerhört starkt skrivet om en smärta som hackar sig in i mig ord för ord! 2008-05-14

Ulf Lagerholm det är roligt när jag då och då har anledning konstatera att någon av mina skrivarvänner med en ny text har överträffat sin tidigare produktion, detta är ett klart sådant tillfälle, du har skrivit mycket gott tidigare, men detta är något alldeles extra slingan talar lugnt och stilla om de underliggande och tillbakapressade smärtorna som är frukten av en personlig katastrof, bildspråket är rikt, här och var lyser det iskalla, nästan absurda igenom, en iskall vind flätar sig kring orden sista stycket är gudomligt vackert, spec de sista två raderna \"....men jag känner kylan av saknad när jorden faller mellan mina fingrar...\" jag är impad av din poetiska förmåga tack 2008-05-13

Ulf Lagerholm jag börjar med att bokmärka denna text och hoppas jag får tid att återkomma med fler ord 2008-05-13

Per Teofilusson egentligen är dina ord av den karaktären att nu ska det vara tyst. Detta är så vackert om sorg, så oerhört vackert. Och - inte en millimeter sentimentalt eller gravallvar. 2008-05-13

Anna Frölander Det här är sånt som jag vill ha på papper, kunna vika ett hundöra för, läsa om och om igen tills sidan nästan lossnar från sin plats. Jag upplever din text som varsamt och eftertänksamt skriven, som att orden riskerade att försvinna undan om du gått fram för hårt. Det här känns nära och ärligt, inga påhitt eller effektsökerier, och när jag läser detta tänker jag: poesi. Sitter här och skriver under tidspress, skulle vilja fånga in mer av det som din dikt ger mig men jag hinner inte. Avslutningsvis vill jag säga att jag också varit på ödekyrkogården som Christer nämner och att det är en märklig plats och att din dikt skulle kunna placeras där vid ingången (som inte längre finns kvar) som en påminnelse, för de döda och för de levande. Tack Karin! 2008-05-13

Lena Renman Väl ordat om saknad och sorg efter någon/något. Det där bitterljuva, att minnas både svart och vitt. Men att ha något att minnas är ändå stort. Tack för väl satta ord Lena 2008-05-13

ßluie hur skriver man? när svårmodet känns lätt och luftigt? med tanke på dina formuleringar och hur okonstlagt texten faller så känns det rätt... men, känslan bakom dina ord går inte att ta miste på, de griper tag. fint hur början och slutet faller samman. väldigt bra! 2008-05-13

Sländan Det här är en fantastisk text! Jag har haft en riktigt dålig dag idag, en sån där när ingenting fungerar eller blir som man vill. När jag läste din text var det som att mycket av allt som samlats under dagen rann av. Den ersattes av en melankolisk, lite sorglig känsla, men ilskan försvann. Det är poesi för mig; att kunna ersätta en känsla och förmedla en helt annan. Tack för det! 2008-05-12

Christer Eriksson Jag imponeras över hur bra du skriver just nu. Det finns en sån närvaro, så mycket, vad ska jag säga liv i texten. Enkla klara ord ur ett minne. Nu en parentes. (Vi var och promenerade på Kvarnholmen i helgen och där finns en ödekyrkogård med sporadiska utplacerade, sneda, vridna kors och stenar. Naturen har tagit över som den alltid tar över. När jag kom hem så googlade jag på kyrkogården som heter Danviks kyrkogård, en enda har begravits i modern tid om modern tid är 1956, han ville så gärna ligga i sin släkts familjegrav, märkligt, hur vi letar oss tillbaka. Nu är det NCC som äger marken och snart är det väl bostäder åt de döende. Där skrev jag några dikter rätt ur den svarta jorden som känns nära dina, i samma andemening, fastän jag här förstår att det är en person i din närkrets som du skriver om.) Så åter till din dikt, du äger den där känslan att förmedla en dikt rätt ur stunden, hur något framkallar ett minne, när man vänder upp färskpotatisen eller bara går över gatan och ser det där ansiktet som är så bekant hos den man förlorade någonstans. Jag vet inte att vara konstruktiv men jag tycker att detta är en fantastisk dikt. Tack. 2008-05-12

Carola Zettergren Oerhört bra..tar tag med nerv,hjärta och själ poetat!!!! 2008-05-12

KristinaE .. vacker, så vacker med \"aktiv melankoli\" - dvs man känner sorg men orden blir ändå i tröst till hopp - orden är van Goghs! 2008-05-12

Maria Zena Viklund fantastiskt bra skrivet, och en ont känsla som biter sig kvar, applåd o bokmärke! 2008-05-12

Melona Gulp; vackert-ont... Får nog återkomma när jag vet vad jag ska skriva... 2008-05-12