Genom vår längtan som hägrar
ger jag dig tusen kvistar av körsbärsblom
medan vi vandrar längs gläntor av väntan.

Vem säger oss vart vi ska?

Ingen kan dra sin förväntan
genom oss vackrare än vi.

Och skulle det ändå ske, av tvång, ropar jag:
Sjukdom. Död. Begravning.

Det frodiga gräset växer bara till
där vi älskar som djupast inuti.