Är du fortfarande arg,
sedan du bad mig att gå
för jag gick ju, milvis från dig,
stängde dörrarna mellan oss

Det sved i mig,
varje elakt ord och besvikelse
du värjde dig från mig
och jag höll kvar dig
när du försökte springa

Naivt ramade jag in ljusglimtarna
med förfalskat kråkguld,
skevt, och fult hängde våra porträtt på väggarna
Jag log och med inövade repliker
intalade jag mig själv vad vacker världen är,
men insåg aldrig att ingenting
egentligen glimmade innanför de där ramarna

Jag lämnade dig, utan ett avsked,
bara min besvikelse sitter nu fastklistrad kvar
på din dörrpost,
och jag undrar om det kommer svida i dig
när du öppnar dörren igen
och undrar var allting tog vägen?