Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ensam




Mörka timmar
Passerar långsamt
Minut för minut
Jag känner hur paniken växer
Fyller hela min kropp
Varje tanke paralyserar mig
Får mina ögon att tåras
Salta tårar rullar längs min kind
Samtidigt som något inom mig brister
Ärren i hjärtat öppnas
Smärtan fyller hela min kropp
Varje minut känns som en evighet
Tystnaden är öronbedövande
Ensamheten känns i hela kroppen
Ingen hör mina desperata rop
Ingen hjälper mig ur detta mörkret
Så jag ligger kvar här
Ensam




Fri vers av Östergaard
Läst 278 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-05-18 21:52



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Känner tyvärr så väl igen den känsla som du beskriver. Ibland känner man sig så Utelämnad...Men misströsta inte. Det finns Hopp. Och även om ingen hjälper en ut ur mörkret kan man i alla fall hjälpa sig själv. Kanske finner man också mitt i allt det mörka en tro på något som är så oändligt mycket större än man själv. Det är i alla fall den erfarenhet som jag har. Att man faktiskt aldrig är helt ensam och övergiven även om man stundals kan känna som om det vore så...
2008-05-20
  > Nästa text
< Föregående

Östergaard