ännu en dag
ännu ett andetag förgäves
för väntas på det sista
ligger på knivar
känner de faller djupare in
för varenda dag i den oändliga sorgen

begravd i sitt eget förakt mot bilden
i en strömmande flod av hemska minnen
vid den blotta tanken av fortsatt liv
det formas likt tårar
hårda som kristaller
från min panik som utvecklas
ångesten låter ingen förstöra
de låter inte mig nå
för jag förblir ett mörk moln
på en klarblå himmel
likt det i mitt sinne
där det bara stormar och regnar
raset i grunden kommer nu
tills den sista partikel
inte kan befläcka längre
mina pelare som höll tillbaks
mina sista ord är borta
det består svart
i båda världar



tiden är avgjord
den är redan slut
ett avtal
mellan liv och död
ser tillbaka på livet
ser ner på mina akter
utan nått gjort
består mitt hat
min förlust och nu
består bara det jag alltid sett
Svart