en sista suck
fylld av tårar
som dränkt
allt som någonsin varit
hosta av ord
som aldrig fick komma upp

att insikten aldrig kom
jag levde
och det var för oss
varför kunde du inte förstå?
nu
det är blott en förvirrng
i den kolsvarta natten

det gör ont i mig att se
att jorden ännu inte stannat
i sin evinnerliga snurrning
men ondast av allt
är vetskapen
om att det är jag
som ligger bakom det faktum
att jag får se jorden på håll
och inte uppleva
det som händer

och jag försöker intala mig
att det är rätt

men det är svårt
då tårarna inte slutar att rinna
väldigt svårt
när det river inombords
och tankarna inte går att styra

orka leva då det gör så jävla ont
att bara kliva upp på morgonen
att ta sig genom dagen

jag orkar inte vara stark längre