murgrönan höll ett rum
att vistas i under
apokalypsen

fruktträdet höll mej med
grenar
små omfamningar på långt
avstånd från marken
ett ljusårsträd med vita
blommor
sakta fallandes från dess
fingrar

över ensamheten regerade
kejsarkronan, han sa att
somligt höstgräs aldrig dör
somligt fortsätter att följa en
på den mörka sträcka av vägen
som återstår