Överallt denna
ögonbedövande skönhet


först hade den framkallat
vemod
men snart blev hon stabil
och kunde uppskatta
varje minut av det ljusa dygnet


öronen vaktade fågelsången
bröstet tog in den luft
som kom i rörelse
när träden
ivrigt gestikulerande
förde sina samtal


ögonen famlade efter ord

slutligen visste hon
att våren skulle inte skrivas

den skulle upplevas