Troligen stannar tiden då

Den dagen då jag finner mitt jag

Troligen stannar jag på gatan

Och skrattar bittert, bittert åt mitt öde

Kanske sitter jag på ängen här då

Den dagen jag blir fri

Och kisar mot himlens ångvita vågor

Och river upp gruset inunder mig med min hand

Kommer kanske jag att vakna

I en ensam, kylig säng inatt

Och inse att det är du, min älskade syster

- den förbannade. Att det är du som är i mitt inre

Det kan hända sig ändå, så ironiskt, att du är

Den lust jag alltid saknat och sökt

Det kan hända du är min kärlek - men

Det kan hända att du bara är en dröm

Så lämna mig ensam nu istället

Att förblöda i stillhet under tystnaden

Till den dagen då jag finner tillslut

Om så bara en skugga av mig själv