Som kristaller glittrade himlarnas tårar
Oceaner av guld och ädelt blod
Tusentals ögon som såg mig falla, andlös, tidlös, rymdlös
Med ett dån som av tusen silvergjutna klockor slog mitt hjärta
Och tiden stannade att famna mig
Däri myllret av tankar och drömmar stod jag
Och grät en skvätt av lyckan ikring mig
Värmen och livets mjuka smekning, som anddun
över min sköra, känsliga hud -
Och hungrigt såg jag världen förtäras under min lust,
full av lycka såg jag den återuppbyggas igen
Starkare, vackrare, brännande som eld och famnande
som en ängel
Världens öga, som det talte till mig
Tänkte mig på nytt i en ny form för varje kosmisk sekund
Då jag vandrade vid dess sida in i oändligheten