Jag broderar huvuden att leka med, långa trådar etsar fast
Målar brandgula tussilagos med kroppen mot jorden
Det är som om jag skapade det själv, är det så?
Många inrullade drömmar kanske kommer till kritan någon gång
Det är inte idag
Mörkerluft
Dammkorn av glas
Så lätt att bara spräcka, det finns nya platser
Att våga
Att andas
Men jag vågar inte
Och glaskornen förblir hela