Det var aldrig så

 

Var du enkom ett slott av sand,
som vid första vågen,
försvann ut i ingenstans

när regn av lust
plågade mig
var fanns du då

mellan våra själars stränder

där två främlingar
trodde sig se
vad den andra såg

men ögon av nattsvart tår
förmedlade aldrig
duster av ditt blå

 

Det var aldrig så

 

 

Fri vers av Maria Zena Viklund
Läst 472 gånger och applåderad av 22 personer
Utvald text
Publicerad 2008-05-26 12:07

Skriv ut
Spara som PDF

Nasrin vackert och läsvärt!!! 2008-08-05

Lindizz Gripande vemodig ton, med ett vackert sätt att uttrycka de i ord. Väldigt fin och läsvärd. 2008-06-02

RogerIvan Allting är inte vad det ser ut att vara. På nära håll kan det visa sig att påfågelns skrud är hyrd på Butterix, Och sitter ganska illa på bäraren. 2008-06-02

Lena Renman Smärta i ord och samtidigt en sådan skönhet i dem också. Så väl du beskriver och du, grattis till redaktionens val. lena 2008-06-01

Ola Rydberg Vackert och läsvärt fastnade redan vid första stycket 2008-05-31

Bodil Sandberg O den här applåderas och sparas..så oerhört vacker i sin gripande vemodston!!!! 2008-05-31

J A Nicander Besvikelsens bitterhet och kryptiska uttryck i vackra ord. Lämnar mig funderande och tagen. 2008-05-31

~~*MariamAurore*~~ val menar jag naturligtvis ;) 2008-05-31

~~*MariamAurore*~~ vad vackert Maria GRATTIS till reds vad :) 2008-05-31

* Ammi * vackra sorgsna rader 2008-05-26

Micael Axelsson Viset på vilket det här berättas, gör ont i hjärtat - för det lägger sig så nära, in där man kännande kan förstå. 2008-05-26

Maria Malm Ensamhet i tvåsamhet..vackert skrivet.. 2008-05-26

Hannadraken rättframt och utan krusiduller, men ändå ett vibrerande språk. Snyggt. 2008-05-26